Det lilla räknas.

HEJ.
senaste mötet höll AnnaMaria i andakten. vad hon sa kan du läsa här nedanför, och jag råder dig verkligen att göra det. för AnnaMarias tankar är kloka, vilket du också lär se.
att hålla i andakten på fokus behöver inte vara svårt, eller jobbigt. du behöver inte göra på samma sätt som AnnaMaria gjorde den här gången, även om det var väldigt bra. passar det dig bättre att göra på något annat sätt, så känn dig fri! men läs gärna vad AnnaMaria skrivit. läs och ta åt dig. för även det lilla räknas.
/Jonna

"Det lilla är stort, och räknas
Tänk dig att du har jouren i skolan. Du tvingas stå två timmar och sköta disken i matsalen. Du vill helst slippa ta i de kladdiga tallrikar som folk lämnar, men det är ju oundvikligt. Inte blir det bättre av att vissa har så bråttom, att de inte ens kan vänta en enda sekund längre, utan slänger in tallriken åt fel håll.
Och visst, det kanske du hade struntat i, om det inte vore för att du skulle bli tvungen att flytta den, och ställa den som den egentligen ska stå. Hade personen väntat i en sekund extra, och rullat in tallriken i ”backen”, skulle du ha sluppit sträcka dig efter den, och vända på den.
Sen är man irriterad hela dagen. Av en så liten, obetydlig grej.

Du skulle ha blivit glad om den personen hade varit lite noggrannare. Och att ställa tallriken åt rätt håll är väl egentligen ingen stor sak.
Ändå kan det betyda så mycket.

”Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”
Matteus 25:40

Jesus gjorde också ”småsaker”, om man ser helheten. Han gav döva hörseln tillbaka, han gav de blinda syn. Han gjorde också ”större” saker. Han botade livssjukdomar och uppväckte döda.
Om man tänker efter är det en ganska liten grej att ”bara” ge en blind sin syn tillbaka, jämfört med att uppväcka döda.
Men Jesus gjorde det ändå.

Han välsignade barn. Och visst, att hålla ett barn, och välsigna det, kanske inte är så mycket, egentligen, men han gjorde det ändå. Att gå och äta hemma hos någon känns inte som en så stor grej.
Jesus gjorde det ändå.

De små gesterna betyder mest.

”Jag var på väg hem från skolan en fredag, och tänkte på min fullspäckade helg, som jag skulle tillbringa tillsammans med mina kompisar. Vi skulle se några filmer senare på kvällen, och dan därpå skulle vi spela fotboll. Längre neråt parkering ser jag en lång kille med en massa böcker i famnen. Ska han plugga hela helgen? På grund av sina böcker ser han inte trottoarkanten, och snubblar på den. Jag springer fram för att hjälpa honom. Vi plockar snabbt upp böckerna, och jag får reda på att han heter Mark och går i parallellklassen. Jag frågar om han inte har lust att se några filmer och spela lite fotboll i helgen, istället för att plugga, och han tackar ja. Jag hjälper honom att bära hans böcker ända hem.

Från den dagen var jag och Mark bästa vänner. Vi delade allt, och high school tiden var härlig. Varje helg brukade vi spela fotboll med de andra killarna, och i veckan pluggade vi ihop. Under åren som gick i skolan, blev Mark en helt ny person. Han blev klassens ordförande alla år, och han klädde i sina glasögon. Alla såg upp till honom. Sista året närmade sig, och det blev dags att välja college. Vi visste att vilken skola vi en valde, skulle vi alltid förbli bästa vänner.

Så kom examensdagen. Mark hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet. När han gick fram tänkte jag på åren som vi haft tillsammans. Han hade fått fotbollsstipendium till ett av landets bästa college, och han hade en flickvän, som skulle till en skola i närheten. Han hade fått många vänner, och alla visste vem han var. Betygen var så bra som de kunde bli, och om man inte sett honom som han varit för tre år sen, hade man aldrig kunnat gissa att det var samma kille.
Mark kollade om micken var på och började:
’Av allt jag lärt mig under min tid i high school, är det viktigaste ändå att vänner alltid finns där för dig.’
Så började han berätta om dagen vi möttes.

Han hade städat sitt skåp, och skulle ta hem alla sina böcker, så att hans mamma skulle slippa göra det senare. Han hade tänkt ta livet av sig samma kväll.
’Men min bästa vän räddade mig, genom att plocka upp mina böcker’, sa han, och log mot mig.
Tårarna rann på de flesta medan han fortsatte sitt tal. Jag tänkte tillbaka på den där fredan. Allt jag hade gjort var att ta upp hans böcker, erbjudit honom en fotbollsmatch. Det hade räddat hans liv.”

Så, det är verkligen de små sakerna som räknas. Hälsa på de personer du känner, le mot de du inte känner. Det tar inte så mycket energi. Ta upp någons böcker, det är väl inte så jobbigt att böja sig ner i några sekunder? Ett ”hej” kan kanske rädda någons liv. Vem vet? Säg inte ”Det kvittar om jag gör det där, det märks ju ändå inte”. Det kanske betyder allt för en annan person.
Jesus gjorde också ”småsaker”.
Vänd din tallrik åt rätt håll du med!

/AnnaMaria