Jag träffade Jesus idag. Han satt på McDonalds och åt hamburgare. Omtumlad slog jag mig ner på platsen mitt emot honom. Det var inte var dag man möter Jesus såhär, öga mot öga.
- Vad gör du i Örebro, frågade jag.
- Vad menar du? Sa Jesus. Jag är väl alltid här?
- Jo, det förstås. Men jag menar såhär kroppsligen.
- Ibland väljer jag att uppenbara mig som den människa jag än gång var. Jag trivdes men att vara människa, och minns min tid på jorden med glädje!
Människorna runt omkring oss verkade inte ta någon notis om att Guds son satt på McDonalds och åt pommes frites.
Tanken slog mig att det kanske bara var jag som såg honom. ”Det här är ju otroligt” tänkte jag. Här sitter jag med självaste Jesus! Jag som alltid tyckt att han var lite väl långt borta, lite otydlig och svåråtkomlig. Nu skulle jag få svar på alla frågor! Men det var tomt i huvudet. Alla tvivel och frågor tycktes som bortblåsta.
– Jag kom hit för att träffa dig, sa Jesus. Du har varit lite svår att få kontakt med på sista tiden. Vad var det här? Hade jag varit svår att få kontakt med på sista tiden?! Det var väl tvärt om? Det var han som hade varit långt borta och omöjlig att få kontakt med. Eller? Jag satt tyst och visste inte vad jag skulle säga.
– Minns Marta och Maria, sa Jesus. Det är allt jag har att säga. De tog sin tid med Jesus, och gjorde det rätta.
Bara en sak behövs.
Gud är alltid nära!
