Tänk er ett vackert pärlhalsband. Ett fint halsband, där alla pärlor har olika nyanser och former. Några pärlor som glittrar, och några som är alldeles runda och blanka. Några som skiner, och några som är matta. Några som syns lite extra, och några som passar jättebra ihop.
Tänk er det finaste halsband ni kan drömma om.
Tänk nu att en av dessa pärlor i halsbandet är du. Du är en av de vackra pärlorna. Ingen är den andra lik, och ensam ser den lilla pärlan inte mycket ut för världen. Men tillsammans med de andra, så blir det vackert. Vi är alla Guds vackra pärlor, som han har trätt upp på halsbandets tråd. Och Gud är låset, som man knäpper ihop halsbandet med. Han håller ihop det hela, och han är alltid nära oss. Tråden som pärlan är trädd på, den går ju rätt igenom oss, om vi är pärlan, och likaså är Gud mitt i oss. Han bor i oss, och vi får vara hans barn.
Om man läser i 1 kor 12:12 framåt står det (i min egna lite omgjorda version för att det ska bli lättare att förstå) Liksom kroppen har många kroppsdelar, så är det också med oss som har döpts med samma Ande. Det spelar ingen roll om vi är judar eller greker, slavar eller fria, för alla har vi fått en och samma Ande (Gud) att dela. Kroppen består inte av bara en del, utan av många. Om hela kroppen vore ett öga, vad skulle vi då höra med? Om allt vore hörsel, hur skulle vi då kunna lukta? Men nu har Gud gett oss precis den del i kroppen, som han ville att vi skulle ha. Om allt vore en kroppsdel, vad skulle det då bli av själva kroppen? (Allt kan ju inte va en hand, då kunde vi ju inte äta, t.ex.) Istället har vi fått olika delar, men vi hör till samma kropp. Ögat kan inte säga till handen: Jag behöver dig inte, och inte heller huvudet till fötterna; jag behöver er inte. Tvärtom, även de delar som verkar svagast hör till. Om en kroppsdel lider, lider också de andra. Får en del beröm och blir hedrad, gläder sig också alla de andra med just den delen. Jag tänker att det är lite samma sak som med min tanke kring pärlorna. En pärla kan inte säga till en annan: ”vi passar inte ihop, jag vill inte ha med dig att göra”.
För vi behöver varandra. Alla är bra på olika saker, och tappar man en pärla, förlorar man även det som just den var extra bra på. Tänk nu på hur fantastiskt det är att vi får höra ihop, att vi får vara trädda bredvid varandra på Guds halsband. Vi är alla olika pärlor, som ser olika ut, och tycker om olika saker. Och det är ju underbart att vi får vara olika!
Ett halsband där alla pärlor har likadan färg, form och storlek vore väldigt enformigt och tråkigt. Istället får vi matcha varandra, och tillsammans bilda världens snyggaste, mest älskade halsband. Ett band av människor, där alla får hjälpas åt, och tillsammans sprida ut Guds kärlek till alla andra pärlor som kanske inte låtit sig träs upp på Guds halsband ännu. Så att de också kan låta Gud vara en del i deras liv. För livet med Gud är så underbart att alla människor i vår värld borde få leva det.
Är du jättebra på fotboll, kan du vara Guds lilla pärla just där, och visa vem Jesus är. Jag tror inte du måste stå och berätta om Gud och läsa bibeln för dina lagkamrater. Jag tror det räcker med att bara lysa ut Guds kärlek. Det låter inte jättelätt, och det är det inte alltid. Men ett sätt kan ju vara att låta bli att skratta åt den kompisen som snubblade, och inte tog bollen, så att det blev mål åt andra laget. Istället kan man prata med kompisen, och fråga om ni tillsammans ska öva på dribblingar. Eller så kan man kanske heja på laget lite extra när det går dåligt.
Jag tror många gånger att det räcker att bara vara, och på så sätt lysa Gud. Och ber du till Gud att han ska ge dig tillfällen att visa vad du tror på, så kan jag nästan lova att han kommer att ge dig det.
//jonna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar